Mitt första MTB-lopp är nu genomfört, så gött!

Dagen innan var jag jättenervös. Hade jag packat allt som jag behövde? Skulle jag glömma cykeln, skor, hjälm...?
Min sambo hade sett över cyklarna så att de var i ett bra skick inför loppet, så skönt att ha en som kan hjälpa mig med detta för det är något som jag behöver lära mig mer om så småningom.

Vi åkte tidigt på söndagsmorgonen till Eksjö där loppet gick. Vi hämtade ut nummerlapparna och började fixa med cyklarna så de blev startklara. En timme innan start la jag cykeln i startfållan. Pratade med andra cyklister runt omkring och det var med en pirrig känsla som jag väntade på starten, pulsen var uppe i över 100 slag per minut. 

Så var det äntligen dags, 15 sekunder kvar, 10 sekunder, 5 sekunder och så rullade jag iväg.
Den första delen bestod av asfalt och grusväg så jag körde på i den takt som jag kände mig bekväm i, benen kändes bra. Under loppet var det både asfalt, grusvägar, traktorsvägar och stig. De första 2 milen kändes mycket bra och allt flöt på. Sen började jag känna att värmen gjorde sitt. Det var 33 grader så mycket vätska intogs. Det tog slut i vätskeväskan så jag fick fylla på vatten i den sista depån.
Den sista milen var tuffast. Jag var trött i benen och jag började frysa lite lätt. Kunde inte dricka sportdrycken jag hade med mig, blev illamående.
På sista delen av loppet åkte jag in i en stenvägg i en stentunnel. Det var inte någon förvarning och jag kom i ganska snabb fart samt att jag var väldigt trött. Styret och kroppen med armar och ben slog i ganska rejält och det gjorde ont. Men efter en liten stund var jag på cykeln igen, det var inte många kilometrar kvar till målet.
Stigarna kändes mindre och mindre ju tröttare jag blev, ramlade en gång till lite lätt. Fick gå uppför två kortare branta partier.
Men sen så såg jag slutet av loppet och målet och jag var så glad när jag körde över mållinjen, jag hade klarat det, mitt första lopp någonsin.
Tiden blev 2 timmar och 5 minuter och det var jag helnöjd med efter förutsättningarna som var. Har ju varit sjuk i ett antal veckor innan och håller fortfarande på att repa mig.

Efter målgången var jag helt snurrig och trött samt energilös. Fick hjälp av några vänliga själar och blev servad med både vatten och energi. Några funktionärer som hade sett kraschen kom fram till mig efter målgång och frågade hur det var med mig och det var snällt tycker jag.

Nu satt jag i gräset och väntade in sambon som fortfarande var ute på banan. Han körde den långa, jag nöjde mig med 41 km. Kände igen några från Motala och Godegårds cykelklubb så jag var inte ensam.

Huvudvärk började helt plötsligt komma och jag kräktes på vägen hem, kanske hade det med kraschen att göra eller värmen, det viste jag inte. Hade fortfarande lite huvudvärk på morgonen så jag ringde vårdcentralen och åkte in till akutem. De trodde på lätt hjärnskakning, men axeln var inte bruten på något ställe. Skulle höra av mig om illamåendet kom tillbaka. Det har det i skrivandets stund inte gjort, känner bara lite i nacken.

Igår var jag med på tisdagsträningen med MAIF CK och jag valde den lätta gruppen, skönt att bara trampa och rulla lite och vara med och se den vackra naturen som vi har runt omkring oss.

Bild från loppet