Jag cyklade några gånger under oktober månad och jag upplevde en frihet som jag inte hade haft förrut, en annan sorts känsla än den jag har när jag är ute och springer. Jag var ivrig och det dröjde inte länge tills jag provade på att cykla ensam första gången. Jag och en vän hade tagit en tur runt Birgittas udde någon dag innan och den turen körde jag igen. Jag minns att jag gasade på rejält för att hinna under timmen och så blev det. Jag var ju van vid att få upp pulsen i andra träningsformer och tycker om att köra på. Ibland till min fördel och andra gånger inte.
Jag ville följa med min sambo på MAIF:s motionscykling på tisdagar men innan dess ville jag gärna klara av att cykla med cykelskor. Jag beställde ett par och första gången provade jag dem hemma i hallen. Minns att det var fruktansvärt svårt att få i clipsen på pedalerna. När jag sedan provade dem utomhus gick det bra. Några vurpor blev det allt måste jag erkänna. Jag glömde inte att ta bort skorna från pedalen, i allafall inte den ena foten. Jag stannade vid ett litet brantare parti och det kändes gott. Jag tänkte att jag går nerför backen och då hade jag naturligtvis glömt att jag hade den andra foten fast. Jag ramlade nerför en liten lutning och kom inte upp själv, min sambo fick dra upp mig ur buskarna. De två första gångerna som jag la mig ner kändes det i mitt skadade knä så jag började använda skydd vid mina turer, och gör än idag, i allafall de gånger som jag cyklar stig och i skogen.
Nu kom tisdagen som jag hade längtat efter, att cykla med gruppen. Riktigt roligt att träffa andra som också hade samma intresse. Jag var med och cyklade i stort sätt hela hösten och vintern och många tyckte att det var strongt av mig att som nybörjare och kvinna hänga på. Men det var ju så roligt. Vi cyklade ju på kvällarna och då var det ju ett måste med lampor. Det var ett äventyr och så vackert när vi körde med lamporna som lyste upp skogen. Det är först nu, när det är ljusare ute som jag börjar kunna lokalisera mig och lära känna skogen.
 Birgittas Udde |  Vintertur |
Mina SPD-skor
© Ramona Karlsson
