Jag vaknade strax före 05.00, gick upp och satte igång kaffet som jag förberett kvällen innan. Åt frukost, gjorde mig i ordning för att sedan åka till starten.
Jag la cykeln i fållan 40 minuter innan. Väl vid starten blev det lite småprat och pepp med cyklisterna bredvid.
Starten gick klockan 8.00 och i år var det första gången som loppet började med en backe med ca 180 höjdmeter under 2 km, precis som på vinterns Vasalopp. Jag hade målat upp en bild på att den skulle vara jättejobbig och värre än den va så för mig kändes backen bra.
Det var ett roligt lopp trotts väderförhållandet och det kändes för mig bra hela vägen till målet i Mora. Vissa sträckor åkte jag ensam och ibland var vi ett gäng där vi kunde hjälpa varandra.
2 mil före mål blev det en vurpa. Det var så lerigt att det blev svårt att hålla kurs så jag och en annan kille körde in i varandras cyklar. Mitt styre blev snett så vid Eldris fick de på tekniska zonen hjälpa mig att vrida tillbaka det. tyvärr tappade jag min klunga.
Strax innan målet var banan täckt med en halvmeter vatten, sen kom upploppet och då kunde jag känna en fantastisk glädje - jag hade genomfört loppet!
I maj så hade jag åter kunnat börja träna igen efter 7 månaders uppehåll då jag var för sjuk för att orka träna p.g.a. min ätstörning. Jag har tagit mig från botten till att ha återhämtat mig så bra, på tre månader.
Jag är så oerhört stolt över vad jag åstadkommit och jag fattar inte än, hur det kunde vara möjligt att komma in som första dam på tiden 3:47:44 och bli 42:a i totalen.
Efter målgången blev jag intervjuad, tog emot min medalj och det bästa är ändå eftersnacket med andra cyklister.
Tack Vasaloppet, alla fantastiska medhjälpare, grymt bra jobbat med banan. Tack alla som hejat och grattis till alla som cyklade, utan oss, inget lopp.
 |  |
© Ramona Karlsson
