Äntligen har jag kunnat deltaga i Cykelvasan, en tur som börjar vid Vasaloppsstarten i Sälen och där målet efter 94 km cykling är i lilla staden Mora.

Jag och Petri hyrde en stuga på Högfjället och vi var där torsdag till söndag. När vi kom fram åkte vi och hämtade våra nummerlappar, chip och det som vi behövde under turen. 

Jag förberedde allt under kvällen. Jag la fram kläderna i sin rätta ordning, samt det som jag skulle ha med mig under cyklingen som vätskeryggsäck, gel, vätskeersättning och banan. Verktyg, slang, gaspatroner och allt annat hade jag under sadeln precis som vanligt men med några ändringar så att jag snabbt skulle få tag i det som jag skulle behöva först om något skulle strula.

Jag sov bra under natten och vaknade när klockan ringde 06:00. Åt gröt med äppelmos och mjölk samt en banan, tog även banan när vi kom fram till starten.
Som alltid före ett lopp slog jag läger på toaletten, nära på iallafall. Tur det fanns bajamajor vid starten.

Jag startade i fålla 2 klockan 09.05 och när de räknade ner sekunderna tills repet släpps så blir det en euforisk känsla som är svår att sätta ord på.

Petri körde bilen till olika depåer som fanns under loppet och det kändes så kul att han stod och hejade på mig, peppade och berättade hur jag låg till.

Starten började med en stigning de första tre eller man kan nog säga de första fem kilometerna. Vid första hållplatsen, där speaker pratade hörde jag att de sa att det nu kommer en klunga som cyklat i 26 min, sen sa de mitt namn, vilken klubb jag hörde till och att jag hade varit ute i 22 min.
Nästan vid varje depå hörde jag att de sa mitt namn och de pratade även om klubben MAIF CK och att Maif racing var känt och även Motala som cykelstad.

Vid Evertsberg sa Petri till mig att de hade sagt att jag var 4:e tjej och då kom ”tävlingshorna” upp och jag kom ifatt den tredje och låg själv ett antal km/mil men jag tog ut mig för mycket. En annan tjej körde förbi och sen även den som jag hade kört om. 

Jag blev lite illamående och försökte få i mig banan, saltgurka och sportdryck emellanåt men det gick inte.
Jag orkade inte hänga med i någon klunga de 3 sista milen, körde mest ensam och jag sa till mig själv att jag skulle försöka strunta i prestation och köra mitt eget race, bara som mål att genomföra hela loppet och få min medalj. 

Väl i mål så kom jag in på tiden 3:51:31, under 4 timmar med en snittfart på 24,5 km/h. Tänkte direkt att jag ville ha klarat minst 25 km/h i snitt så jag hade fixat 3:45 men försökte tala mig till rätta på en gång och strunta i all prestation och vara glad för den tid jag fick och jag var verkligen nöjd.
Jag hade klarat min första Cykelvasa och med tanke på hur sjuk jag varit under hösten 2021 och kunnat återhämtat mig så pass bra som jag gjort är ju faktiskt helt fenomenalt bara det.
Jag kom in som 8:e tjej totalt och av Damer 40 blev jag tvåa.

Om jag ska cykla loppet igen?
Hade jag svarat på den frågan under de tre sista milen och vid målgång skulle jag säga nej direkt, helt ärligt. Senare på eftermiddagen under bilturen mot Sälen igen hade jag redan ändrat mig: -Det är klart att jag vill cykla nästa år igen!