Året, 2018, var jag och hejade på min sambo som tävlar i MTB. När jag stod där så kom det fram en kvinna från Motala AIF cykelklubb och frågade om inte jag också skulle börja cykla. Jag svarade helt ärligt att det skulle jag inte göra. Jag hatar att cykla. Ja, så sa jag faktiskt. Jag tyckte att det bara var jobbigt att cykla några kilometer när jag skulle ta mig från en plats till en annan med min Crescent som ändå var ganska ny men ack så tung att cykla på.
Jag har så gott som alltid varit aktiv på olika sätt i mitt liv. Som barn och ungdom var jag en duktig handbollsspelare och var med i Smålandslaget. Som vuxen har jag dels satsat på löpning men en slalomolycka kom i vägen. Efter en lång rehabilitering, är jag glad att jag nu kan promenera och cykla, det var inte en självklarhet. Jag hade en period då jag även kunde ta mig några löpturer.
Men nu undrar ni säkert hur det kom sig, trots att jag ogillar att cykla på min Crescent, ändå hittade kärleken till MTB.
Som sagt så har min sambo sedan vi träffades varit ute och tränat cykel .Han tränade på sitt håll och jag på mitt. En dag frågade jag honom om inte han och jag kunde springa en gång i veckan för att göra en liten del av träningen tillsammans, och det gjorde vi.
Jag lurade länge på om jag skulle fråga honom om han ville ta med mig på en MTB tur, som var hans stora intresse. Varför jag drog ut på frågan var just detta med min syn på cykling. Han hade en extra MTB cykel så när frågan till slut kom från mig dröjde det inte länge tills vi åkte ut på vår första tur. Det var den 17 oktober 2018, vi körde i nästan 2 timmar.
Sedan denna dagen är jag fast och kär.
Välkomna!
© Ramona Karlsson
